Det känns som att det var tusen år sedan vi var helt friska här hemma. Nu är det Vilmas tur att vara fast i feberstormen igen. Hon hostar och är allmänt hängig. Hjärtegrynet! Äta vill hon inte, men välling blandat med ersättning går ner några gånger om dagen i alla fall.
Inatt hade vi en jobbig natt, hela familjen. Vilma var otröstlig (välkomna hit, nya grannarna...) och jag låg med panikångest. Imorse var det inte bättre för min del och eftersom Emil var på jobbet ringde han min mamma som kom hit. Jag är så tacksam över dom båda, att dom hjälper mig fast jag inte riktigt klarar av att be om hjälp när jag är nere på botten. ❤️